Göteborgs Hamnstyrelses ångfärjetrafik

1837

Redan 1837 började den första ångslupen J A WADMAN trafikera en linje från staden till Klippan. Under 1850-talet industrialiserades delar av älvstranden på Hisingen, varvid trafikunderlaget ökade och fler ångslupar sattes i trafik.

Den första ångfärjan hette helt enkelt ÅNGFÄRJAN och insattes av ett bolag på linjen Klippan - Färjestaden 1874. Den ersatte en äldre roddfärja och var avsedd för både passagerare och hästdragna fordon. Färjan kom i folkmun att kallas för "Bonnafröjda". Samma år som ångfärjan sattes i trafik invigdes Hisingsbron mellan Lilla Bommen och Kvillebäcken.

Det 1865 bildade Göteborgs Ångslups AB ombildades 1872 till Göteborgs Nya Ångslups AB och kom att dominera hamntrafiken under många år. Bolaget hade ett flertal linjer som trafikerades med små ångslupar. 1899 satte bolaget in den nya ångdrivna personfärjan VICTORIA på linjen Sänkverket-Hisingstad.

1906

När Lundby socken på Hisingen införlivades med Göteborgs stad 1906, ställde lundbyborna krav på att staden skulle ordna bättre förbindelser över älven. Så småningom utsåg staden Hamnstyrelsen att skriva avtal med Ångslupsbolaget om trafik från 1911 mot en förlustgaranti på följande linjer:

1. Frigången-Färjestaden.

2. Sänkverket-Lindholmens västra brygga.

3. Sänkverket-Hisingstad.

4. Residensbron-T-kanalen (Götaverken)

5. Lilla Bommen-Backa bro.

6. Ångslupsbron-Nils Parelius/Strömman & Larsson-Hisingstad-Lindholmens västra brygga-Vilhelmsberg-Eriksberg-Färjestaden.

Hamnstyrelsens första egna ångfärja var den stora person- och fordonsfärjan FÄRJAN 1, som i december 1914 sattes in på den nya linjen Fiskhamnen-Sannegårdshamnen. I juni 1915 övertog Hamnstyrelsen FÄRJENÄSFÄRJAN, d v s gamla ÅNGFÄRJAN. Den fick nu namnet FÄRJAN 2.

Under första världskriget fick Ångslupsbolaget ekonomiska svårigheter och mitt under pågående avtalsperiod hotade bolaget att inställa all trafik den 1/7 1915. Staden uppdrog då åt Hamnstyrelsen att driva trafiken i egen regi. Från den 1/7 trafikerade Hamnstyrelsen följande linjer, delvis med hjälp av inhyrda ångslupar från Ångslupsbolaget:

1. Klippan-Färjenäs.

2. Frigången-Färjenäs.

3. Sågen-Valskvarnen-Eriksberg-Sandviken.

4. Fiskhamnen-Sannegårdshamnen.

5. Residensbron-Klaffbron.

En tid därefter övertogs Ångslupsbolagets färjelinje Sänkverket-Hisingstad. 1917 köpte Hamnstyrelsen ångsluparna AGDA, ANNA, EBBA och GERDA samt färjan VICTORIA från Ångslupsbolaget. All trafik kunde nu köras med egna slupar och färjor.

1918 övertog Hamnstyrelsen linjen Residensbron - Götaverken med ångsluparna GÖTAVERKEN och HISINGEN från Ångslups AB Hisingen. Sluparna döptes om till ELSA och HILDA. Antalet linjer var nu sju. Samma år inköptes begagnad ångslupen EVA och 1919 kom BRYNHILD, som en kort tid fick namnet GRETA innan det gamla namnet återtogs.

Ångsluparna blev snabbt för små för den ökande trafiken och Hamnstyrelsen beställde två nya ångfärjor för leverans 1920; FÄRJAN 3 och FÄRJAN 4. "4:an" sattes in på linjen till Götaverken tillsammans med VICTORIA, som fick namnet FÄRJAN 5. "3:an" övertog linjen Sänkverket-Hisingstad.

1925

reste nära sex miljoner passagerare på de sju linjerna. För att ytterligare öka kapaciteten inköptes två äldre ångfärjor från Lidingö. Båda var byggda 1907. LIDINGÖFÄRJAN 2 fick namnet FÄRJAN 6 och sattes 1927 in på linjen till Hisingstad. "3:an" flyttade då över till linjen Fiskhamnen-Sandviken-Eriksberg. LIDINGÖFÄRJAN 1 hade transporterat spårvagnar och byggdes först om till fordonsfärja innan den i december 1928 sattes in på linjen Klippan-Färjenäs under namnet FÄRJAN 2. Samtidigt nedlades ångslupslinjen Frigången-Färjenäs. Den gamla "2:an" var uttjänt och såldes.

Ångslupslinjen Residensbron-Klaffbron nedlades i maj 1930 och trafiken kom därefter att bestå av fem färjelinjer, som i princip behölls oförändrade ända fram till 1965:

1. Klippan-Färjenäs.

2. Fiskhamnen-Sandviken-Eriksberg.

3. Fiskhamnen-Sannegårdshamnen.

4. Sänkverket (från 1960 Haket) - Hisingstad.

5. Residensbron-Götaverken (från 1954 Lundbyhamnen).

1938

inköptes från Stockholm ångfärjan SALTSJÖBADEN 2, byggd redan 1893. Den fick namnet FÄRJAN 7 och kom att gå som extrafärja under högtrafik och som avlösare för de andra färjorna. Efterhand som fler färjor tillkom försåldes de gamla ångsluparna. Längst behölls HILDA, som användes som avlösare fram till 1960.

1939 invigdes Göta älvbron och det medförde att Hisingen fick spårvagnstrafik från juni 1940.

För trafiken på linje 1 byggdes två nya motordrivna fordonsfärjor; DAVID CARNEGIE 1951 och JOHN E OLSON 1960. Två nya personfärjor byggdes också; HUGO HAMMAR 1954 för linje 5 och DAN BROSTRÖM 1963 för linje 4. De nya färjorna innebar att "5:an" och "1:an" kunde säljas 1956 resp 1964.

Ända fram till början av 1960-talet användes extrafärjor under högtrafik på linje 1, 2 och 4. Det innebar att nio färjor, varav sex ångfärjor, var i drift.

Under åren 1965-70 påverkade samhällsutvecklingen underlaget för färjetrafiken så att fyra av linjerna upphörde. Många av de tidigare resenärerna flyttade till bostäder i de nya ytterområdena, vilket i sin tur innebar att fler valde att resa med bil än tidigare. Kravet växte på fler fasta förbindelser över älven.

1966

I januari 1966 sammanslogs linje 3 med linje 2. Samma år på hösten invigdes Älvsborgsbron, vilket innebar att linje 1 upphörde helt i april 1967. Året därpå öppnades Tingstadstunneln, vilket indirekt ledde till att linje 2 och 5 upphörde i juni 1968 resp juli 1970.

Den minskade trafiken innebar att "2:an" och "7:an" såldes 1966, "6:an" 1967 och "3:an" 1968. Hamnstyrelsen ansåg det orationellt att driva endast en färjelinje och överlät därför linje 4 och DAN BROSTRÖM till Styrsöbolaget i januari 1972. FÄRJAN 4 överläts samma år till Sjöfartsmuseet . Övriga motorfärjor såldes eller fick andra arbetsuppgifter.

Varvskrisen på 1970-talet innebar att Götaverkens och Eriksbergs egna personalfärjor upphörde med sin trafik 1975 resp 1977. Lindholmens varv upphörde 1976, och 1978 var det dags för Eriksberg att stänga varvet.

Ett nytt färjeläge vid Rosenlund ersatte 1980 Haket och från 1984 anlöpte vissa turer Cityvarvet.

1990

De gamla varvsområdenas nya användning för skolor, kontor och bostäder ställde nya krav på trafik över älven. I maj 1990 lades den gamla färjelinjen ned och ersattes av en ny båtlinje Lilla Bommen - Rosenlund - LundbyStrand - Lindholmen - Eriksberg, förlängd 1991 till Klippan. Linjen trafikerades med ÄLV-SNABBEN 1 och 2, som från hösten 1994 ersattes av ÄLV-SNABBEN 3 och 4. Trafiken ingår i Stadstrafikens linjenät med Styrsöbolaget som operatör.

Av ångfärjorna finns idag bara FÄRJAN 4 kvar med ångdrift. FÄRJAN 6 går i motoriserat och ombyggt skick i Stockholm som NYBRON 1.

Denna sidan uppdaterades senast: 2001-11-10